tiirak.blogg.se

Jo men jag lever, sitter här på golvet i vardagsrummet. Precis kollat sista avsnittet av PH och såklart kikar jag på cricketen på tv:n. Multitasking!

 

Har tyvärr inte hört något från jobbet jag sökte om härom hörnet. Aja, inga sura miner.
Jag behövde tydligen ett abn:nr så att jag kunde "jobba för mig själv" ah något klabbel, fråga mig inte.

Har sagt att mina sista lösning blir att jag går tillbaka till hästarna och troligtvis så flyttar jag tillbaka till Arrowfield när mitt förstaårsvisum går ut då man endast får jobba 6 månader per visum. 

 

I lördags åkte jag och min killkompis Daniel till Newy för att få lite färg, ganska tråkigt att man måste köra 40-50 min för att komma till stranden :( men det var en underbar dag och vi hade sjukt jäkla kul. Spelade racket ball nere vid vattnet, surfade med vågorna och bara flabbade en massa. Detta är då en kille som jag i början tyckte var jävligt jobbig haha. Han typ attackerade mig första dagen han träffade mig, tror jag skrivit innan att han jobbade på restaurangen ett par gånger och sen dess har han terrat mig med mess och samtal. 

 

Men jag bestämde mig för att ge honom en chans och han är välrdens roligaste bloke. Vi är så bekväma med varandra, dock vet han om att jag inte är intresserad och det är han happy med så win win :D

 

Det blev en till runda till Newy den kvällen då jag och Tegan körde till hennes killkompis för lite umgänge.

 

Igår, söndagsmys. Daniel slängde ihop mat till mig och vi kollade på en film. En tjejfilm skulle man kunna kalla det hah! Trevligt var det iallafall :)

 

Har inte berättat för Tegan ännu att jag kommer flytta, men bara tanken av att inte ses varje dag får mig att må sick. Ännu en gång ska man lämna människor som betyder allt för än, såklart kommer jag komma tillbaka hit och hälsa på när jag kommer tillbaka från Thailand. Men nu måste jag bara fokusera på att jobba asset av mig i två månader, inga onödiga utgifter. Bara kötta på! 2 månader går oehört fort.

 

Så aa, ansökt om mitt andra år. Som det ser ut nu som kommer jag att stanna ytterliggare ett år. Från 4 månader till 6 månader till 1 år till 2 år... Känner mig inte redo för att åka hem helt enkelt. Såklart saknar jag min familj, vänner och alla men som sagt denna möjlighet växer inte på träd. Om jag väntar ett år till plugga what ever säger jag bara. Vill inte sitta där sen och leva ett svenssonliv och huttra över saker jag inte passade på att göra! Om jag så blir mamma när jag blir 30, lugnt :)

 

/ P.